Jag gick på en nit. Hungrig som få gick jag inom COOP på värnhemstorget för att stilla min hunger. Var egentligen sugen på färsk pasta, men drog mig åt frysdisken med halvfabrikat.

Skulle jag köra på det flottiga, men ack så välkända, en billys pan pizza?

Nej, idag kände jag mig lite extra nyfiken på andra varianter och provade Grandiosas Pan pizza. Tog två stycken bolognese.

Väl hemma var besvikelsen stor. Jag hade förvisso inte väntat mig en symfoni i munnen, men lite bättre kunde de väl ändå gjort.

Nej minsann, maken till sämre halvfabrikat får man leta efter. Tacka fan för att jag hade lite av rydbergs formidabla vitlöksås hemma. Den räddade, ett annars, ganska så platt fall smakmässigt.

Eller är min smakpallett inte tillräckligt utvecklad.

Note to self. Prova gärna ny saker, men gör det med måtta.

Alldeles för sent, ska på praktik i morgon.

Tony Hawk är ball. Han har en riktig gubbfrilla, ungefär som jag, men är så duktig på det han gör. Det mina vänner tycker jag är ball.

Såg "Lords of dogtown" ikväll. Den är magisk, och sällskapet gjorde inte filmen sämre.

Long time, no sea(?)

Jag saknar sommaren nu. Det var fint när jag hade båtplats i Magnarps hamn och en snipa till förfogande. Min prylgalne far hade skaffat autopilot till skapelsen, och den utnyttjades flitigt.

Saknar känslan av att köra till macken, köpa diesel, på väg till hamnen, köpa några folköl och något gott att äta. Kanske tom cigaretter eller snus!

Komma ner till hamnen, köra bort alla snorungar som fiskar krabbor från vår båt, berätta om vad som är ditt och mitt, kanske tom leta upp någon oförstående förälder som inte tycker det är något konstigt att fiska krabbor från min båt. En gång så kontrade jag med att: "Då kommer jag hem till din trädgård och sitter där och skjuter gråsparvar". Uppskattades inte, men nog gick tanken fram alltid.

Nåväl, snorungarna borta, ta en smal kvist/gren och skruva av tanklocket. Stoppa ner stickan för att göra en okular besiktning av dieselnivån.

Tanka.

Vrida om tändningen och återigen förbarma sig över det där sketna biltemabatteriet som såklart har laddat ur sig.

Av med motorhuven, på med tändning, fram med veven.

Vid det här laget har samtliga gamla fiskargubbar samlats runt båten för att se spektaklet när "tannamagarens son" ska veva i gång Yanmar-dieseln.

Sätter gasen på 1/3, in med veven. Tar dekompresionsventilen mot mig och vevar. Vevar fyra varv, släpper vetilen, motorn startar. Fiskargubbarna ler lite förstrött och säger att han den där har lärt sig från den bäste.

Drar ner gasen, ser så att motorn pumpar ut kylvatten.

Kastar loss och lämnar magnarps hamn. Flaggan sättes i sitt hål, autopiloten monteras. Motorn sätts på ett behagligt varv och kursen ställs mot kullaberg. Tre timmar, 5 knop.

Skjortan knäpps upp och den första ölen öppnas.

Det är livet. Utan tvekan. På sjön ska man inte ha bråttom har en vis man sagt, jag håller med honom till fullo.

När man spelar musik, så finns det tillfällen när det bara funkar. Ikväll gjorde det det. Jag såg på soya, soya såg på duffy, och helt plötsligt fanns den där. Delen som vi har saknat. Jag är gld över att det gick så bra i kväll, är härligt "repsvettig" men fruktansvärt nöjd. Det är därför man gör musik. Bara därför.

Ibland verkar läraryrket för bra att vara sant. 5 elever, två vuxna idag. Bakat pepparkakor och pratat om sopåtervining Helt underbart.

När jag var liten drömde jag om att bli stridspilot, men sedan begåvades jag med ett synfel som innebär att jag inte hittar i min lägenhet om linserna trillar ur. Ni kan ju då tänka hur det hade gått om jag suttit i en Gripen och försökt värja mig från ryssen. Total katastrof.

En video som den här kan ge mig njutning, men samtidigt ångest för att jag är begåvad med dåliga gener synmässigt.

Det här mina vänner, ger mig konstant ståpäls.

http://www.youtube.com/watch?v=-JJ-XoTZ3cM&feature=related




Snart ska jag utöva bland det mest givande jag vet; spela musik. Det är för jevla sköj!

Tv-spel som blir film. Förkastligt. Slökollar på "dead or alive" på sexan. Borde vara olagligt att göra filmer av den kalibern.

Jag, om någon, går i bräschen för manligt nörderi.

Ni som känner mig väl vet att jag har ett par lik i garderoben när det gäller saker som man kanske inte säger som prio ett när man träffar en människa av det motsatta könet för första gången.

Nå väl, det kan man skita i, jag var inne i en av mina butiker här i malmö som jag besöker frekvent. Skulle bara ha en liten burk färg, men slutade i ett gott snack med affärsinnehavaren om de japanska modellmotorernas förtäfflighet.
OS engines leder verkligen ligan, och din gud vad vi snackade kring olika blandningsförhållanden när det gäller modelmotorigt bränsle. Ska man köra så mycket som 15% nitro, är aerosynth ett bra alternativ till den betydligt dyrare "klotz" oljan? Det var bara en av de saker vi diskuterade.

Försäljaren ville jag skulle testa Vallejos akrylbaserade färger istället för den klassiska thinnerbaserade humbrolvarianten. Mannen med tangoskägg sa att:

"När det kommer till fina pigment, finns det inget som slår Vallejo!"

Jag svarade lite skämtsamt: "som modellfärgernas motsvarighet till OS?"

Han log, slöt ögonen och nickade. "Du har helt rätt min vän, helt rätt"

Jag blev varm inombords och berättade att jag skulle återkomma och berätta hur det gick.

Min mundiarre varade i cirkus tjugo min.

Manligt nörderi är fint. Jag kan tycka det är nördigt att göra en matblogg, mat är inte så jävla unikt, alla måste ju äta liksom. Men att finna ro med att pilla med små bitar i plast och sedan limma ihop dem. DET är få förunnat!

Har ni förstått vilken hobby jag utövar?