Är den på riktigt?

Som ni kanske vet så hänger jag ganska mycket på ett motorcykelforum som heter sporthoj.com. Här kan man stilla abstinensen under vinterhalvåret och även följa snacket gällande om Rossi kommer gå till Ducati eller om han kommer stanna hos fabriksstyrningen hos Yamaha. Nörderi på hög nivå.

Nåväl!

Efter att ha titta på Off topic avdelningen kom jag i kontakt med en blogg som till en början skrämde mig.

Bloggen i fråga heter ; http://soderfamiljen.wordpress.com/

I korta drag handlar den om Mattias, en hipp snubbe som bor på "söder". Det lustiga är att han är hyffsat inflyttad men snackar redan som den sk "söderandan"

I sin blogg vurmar han för sin son Vidar. Vurmar är kanske fel ord, han överöser ungen med kärlek.

Inget fel med det, men efter att ha läst vissa inlägg utav den här kalibern:

"En av Vidars dagiskamrater kommer från en lite ”annan” kulturell bakgrund än vi. Vill inte låta fördomsfull, men ändå …. så är det. Och när den här lilla pojken (Ali? Muhammed? Kommer inte ihåg) blev hämtad av sin farmor, blev hon arg. Och då menar jag verkligen ARG."

"Men det blev inget. Vidar, Vilda, Eldar, Janne och de andra med mer ”vanliga” namn som jag faktiskt har svårt att komma ihåg, kommer få fortsätta leka i en stel och trist ställning. Gick därifrån med stor klump i halsen. När jag kom hem satte jag en surdeg på ekologisk honung från Vätö och äpplebitar från Rosenhill. Kändes lite bättre."

"

Men ibland sätter man skrattet i halsen. Som igår. Vidar följde med Sebastian hem efter förskolan. Redan där blev jag lite orolig. Sebastian är en sån där lite bråkig kille, som mest gillar att springa omkring med en bandyklubba verkar det som. Men det är klart att han får vara kompis med min son Vidar! tänkte jag.

Det skulle jag inte ha gjort. När jag kom hem till Sebastians familj (de bor i ett ”nybyggt” hus …) sa jag hej till pappan och frågade var ungarna var någonstans. ”Ja dom sitter framför tv:n” sa han!

Och mycket riktigt. Där satt dom… helt ensamma. Och när jag såg vad de tittade på, trodde jag inte mina ögon. Det hade ju varit illa nog om de tittat på ”Bolibompa” helt själva – men nu var det ”Playhouse Disney” de tittade på!"

Detta är bara en liten del som skrives. Som blivande lärare vill jag höra hans åsikt om hur det är skydda ett barn från verkligheten som han gör. Mattias är en hal jävel och kontrar bara med att "kärlek inte kan överdoseras"

Jo, lycka till... Ungen kommer revoltera och bryta med sina New-age föräldrar, det sätter jag mitt lillfinger på.

Nu i efterhand har jag insett att det hela måste vara ett skämt. Annars är jag orolig för hur lillkillen kommer klara sig i den riktiga världen.

Läs ni och avgör, är det ett skämt?