Kärlek i det lilla hushållet är att gå till Willys, investera i Brämhults apelsin och jordgubbs juice, en Findus fiskgratäng med räk och dillsås. Avslutas med fördel med lite fin collegerock alternativt AOR i lurarna utanför Pölsemannen ätandes två röda med bröd. Med dansk senap och ketchup!

Man ska vara glad för det lilla. Pölser gör mig glad. Röda, fulla med en massa olagliga färgämnen.

Nu, studier i det Göranssonska hemmet.

Morgon, 3d-bio och snacks/snask!

Det lilla hushållet Göransson har gått en besvikelse till möte. Jag hade litteraturseminarium idag. Gick över förväntan, kände mig riktigt påläst.

Jag gillar att belöna mig själv, lite väl mycket kanske. Tänkte att en lunch på Burger King kunde vara trevligt. BBQ meal, 45 spänn, billigt och bra. Gick med raska steg hem för att öppna påsen. Satte på tv:n också, det var Ellen Degenereserese show. Kate Beckingsale var gäst. Hon är fruktansvärt vacker, och den brittiska dialekten är inte dålig den heller.

Nåväl!

Öppnar hamburgaren. Den är stor, större än vad jag först trodde. Men när jag sedan lyfter på locket för att plocka bort löken får jag en besvikelse. Ingenting förutom lite sketen sallad och någon "rökig" sås. Fail. Fail bigtime.

Men mat ska ätas och den slank ner.

Som vän av lingvistik har jag fått ett påpekande av min journalistvän att jag har haft lite för många särskrivningar och missat stor bokstav. Som framtida lärare och fanbärare för ett korrekt svenskt språk har jag tagit till mig utav kritiken.


Dagens kvällsmat; Billys lasagne. Härlig sälta, nyanserad bechamelsås. Dock allt för liten portion.

Imorgon går jag åter in i halvfabrikatets nobla sfär, då jag planerar att sätt i mig en Findus fiskgratäng. Det är 600 g mat. Med dillsås såklart!

Min vapendragare har lagt fina pengar på en effektpedal för gitarr. Det fashionabla märket Line6 kommer på torsdag modulera och försköna allsköns toner. Den kanske funkade till bas med. Ser framemot lite småkrunchig bas. Det var ett tag sedan.

I det lilla hushållet blir en eller två fläskfilebitar festliga ministekar.

Eller så kör man på pasta och dolmio pastasås.

Frågan är inte vilken som är min dolmio dag, frågan är vilken som INTE är min dolmio dag.

Det lilla hushållet Göransson måste få bättre matlagningsskillz. Jag är uppriktigt rädd att få skjörbjugg. Det sista jag vill nu är att min tandkött ska haverera och att jag måste få intravenöst dropp för att överleva.

Nej minsann. Nu ska jag gå i bräschen för bättre matlagning. Peppa mig!

Vad är det med att ha mycket tid på sig och sedan helt plötsligt inse att det börjar brinna ordentligt i knutarna?

Så är det i det lilla hushållet Göransson för tillfället. Komer nog fan hinna klart ändå.

Jo, det här med drömsetupen för en basist. Det kommer, hinner inte med allt. Ska snart ta en födelsedags fika i hushållet Ståhl/berg.

Innan jag blev lärarkandidat så jobbade jag som tryckare. Det var ibland ett roligt jobb, men oftast väldigt långtråkigt. För att få tiden och gå så brukade jag dagdrömma om saker jag skulle köpt om jag vann pengar. Alltså inte såna sjuka summor som 100 miljoner utan på en mer acceptabel nivå. Kanske fem mille är mer realistiskt.

Om jag hade vunnit pengar just nu hade jag köpt en: KTM 690




I morgon kommer ett inlägg om min dröm uppsättning som Basist. Innefattar en Ampeg SVT och en musicman stingray. Återkommer!

Är den på riktigt?

Som ni kanske vet så hänger jag ganska mycket på ett motorcykelforum som heter sporthoj.com. Här kan man stilla abstinensen under vinterhalvåret och även följa snacket gällande om Rossi kommer gå till Ducati eller om han kommer stanna hos fabriksstyrningen hos Yamaha. Nörderi på hög nivå.

Nåväl!

Efter att ha titta på Off topic avdelningen kom jag i kontakt med en blogg som till en början skrämde mig.

Bloggen i fråga heter ; http://soderfamiljen.wordpress.com/

I korta drag handlar den om Mattias, en hipp snubbe som bor på "söder". Det lustiga är att han är hyffsat inflyttad men snackar redan som den sk "söderandan"

I sin blogg vurmar han för sin son Vidar. Vurmar är kanske fel ord, han överöser ungen med kärlek.

Inget fel med det, men efter att ha läst vissa inlägg utav den här kalibern:

"En av Vidars dagiskamrater kommer från en lite ”annan” kulturell bakgrund än vi. Vill inte låta fördomsfull, men ändå …. så är det. Och när den här lilla pojken (Ali? Muhammed? Kommer inte ihåg) blev hämtad av sin farmor, blev hon arg. Och då menar jag verkligen ARG."

"Men det blev inget. Vidar, Vilda, Eldar, Janne och de andra med mer ”vanliga” namn som jag faktiskt har svårt att komma ihåg, kommer få fortsätta leka i en stel och trist ställning. Gick därifrån med stor klump i halsen. När jag kom hem satte jag en surdeg på ekologisk honung från Vätö och äpplebitar från Rosenhill. Kändes lite bättre."

"

Men ibland sätter man skrattet i halsen. Som igår. Vidar följde med Sebastian hem efter förskolan. Redan där blev jag lite orolig. Sebastian är en sån där lite bråkig kille, som mest gillar att springa omkring med en bandyklubba verkar det som. Men det är klart att han får vara kompis med min son Vidar! tänkte jag.

Det skulle jag inte ha gjort. När jag kom hem till Sebastians familj (de bor i ett ”nybyggt” hus …) sa jag hej till pappan och frågade var ungarna var någonstans. ”Ja dom sitter framför tv:n” sa han!

Och mycket riktigt. Där satt dom… helt ensamma. Och när jag såg vad de tittade på, trodde jag inte mina ögon. Det hade ju varit illa nog om de tittat på ”Bolibompa” helt själva – men nu var det ”Playhouse Disney” de tittade på!"

Detta är bara en liten del som skrives. Som blivande lärare vill jag höra hans åsikt om hur det är skydda ett barn från verkligheten som han gör. Mattias är en hal jävel och kontrar bara med att "kärlek inte kan överdoseras"

Jo, lycka till... Ungen kommer revoltera och bryta med sina New-age föräldrar, det sätter jag mitt lillfinger på.

Nu i efterhand har jag insett att det hela måste vara ett skämt. Annars är jag orolig för hur lillkillen kommer klara sig i den riktiga världen.

Läs ni och avgör, är det ett skämt?

Jag gick på en nit. Hungrig som få gick jag inom COOP på värnhemstorget för att stilla min hunger. Var egentligen sugen på färsk pasta, men drog mig åt frysdisken med halvfabrikat.

Skulle jag köra på det flottiga, men ack så välkända, en billys pan pizza?

Nej, idag kände jag mig lite extra nyfiken på andra varianter och provade Grandiosas Pan pizza. Tog två stycken bolognese.

Väl hemma var besvikelsen stor. Jag hade förvisso inte väntat mig en symfoni i munnen, men lite bättre kunde de väl ändå gjort.

Nej minsann, maken till sämre halvfabrikat får man leta efter. Tacka fan för att jag hade lite av rydbergs formidabla vitlöksås hemma. Den räddade, ett annars, ganska så platt fall smakmässigt.

Eller är min smakpallett inte tillräckligt utvecklad.

Note to self. Prova gärna ny saker, men gör det med måtta.

Alldeles för sent, ska på praktik i morgon.

Tony Hawk är ball. Han har en riktig gubbfrilla, ungefär som jag, men är så duktig på det han gör. Det mina vänner tycker jag är ball.

Såg "Lords of dogtown" ikväll. Den är magisk, och sällskapet gjorde inte filmen sämre.

Long time, no sea(?)

Jag saknar sommaren nu. Det var fint när jag hade båtplats i Magnarps hamn och en snipa till förfogande. Min prylgalne far hade skaffat autopilot till skapelsen, och den utnyttjades flitigt.

Saknar känslan av att köra till macken, köpa diesel, på väg till hamnen, köpa några folköl och något gott att äta. Kanske tom cigaretter eller snus!

Komma ner till hamnen, köra bort alla snorungar som fiskar krabbor från vår båt, berätta om vad som är ditt och mitt, kanske tom leta upp någon oförstående förälder som inte tycker det är något konstigt att fiska krabbor från min båt. En gång så kontrade jag med att: "Då kommer jag hem till din trädgård och sitter där och skjuter gråsparvar". Uppskattades inte, men nog gick tanken fram alltid.

Nåväl, snorungarna borta, ta en smal kvist/gren och skruva av tanklocket. Stoppa ner stickan för att göra en okular besiktning av dieselnivån.

Tanka.

Vrida om tändningen och återigen förbarma sig över det där sketna biltemabatteriet som såklart har laddat ur sig.

Av med motorhuven, på med tändning, fram med veven.

Vid det här laget har samtliga gamla fiskargubbar samlats runt båten för att se spektaklet när "tannamagarens son" ska veva i gång Yanmar-dieseln.

Sätter gasen på 1/3, in med veven. Tar dekompresionsventilen mot mig och vevar. Vevar fyra varv, släpper vetilen, motorn startar. Fiskargubbarna ler lite förstrött och säger att han den där har lärt sig från den bäste.

Drar ner gasen, ser så att motorn pumpar ut kylvatten.

Kastar loss och lämnar magnarps hamn. Flaggan sättes i sitt hål, autopiloten monteras. Motorn sätts på ett behagligt varv och kursen ställs mot kullaberg. Tre timmar, 5 knop.

Skjortan knäpps upp och den första ölen öppnas.

Det är livet. Utan tvekan. På sjön ska man inte ha bråttom har en vis man sagt, jag håller med honom till fullo.